Igår när jag cyklade hem från jobbet slog det mig mer verkligt än på länge att maran i Frankfurt kryper inpå. Och vad som också slog mig var att den var just i Frankfurt, inte lixxom i Sthlm eller GBG, det är knappast så att det räcker att packa en ryggsäck med tävlingslinnet och dojjorna och åka, eller ja... det skulle ju funka, men knappast optimalt.

Vad jag vill komma fram till är att kringarrangemanget är aningens större denna gången, att inte förglömma förutom tävlingsstassen och passet är iallafall en fulladdad iPod. Sen ska man bara hålla sig frisk oxå, det har ju hostats högt och lågt hemma i en treveckorsperiod nu, aja, not much do... Pre-race sux.... The bigger the race ju mer suger det!

Så kan man då bara ännu en gång konstatera att det är fredag, duktigt sliten från två minst sagt hektiska dagar på jobbet, samt inte helt klockrent med sömn... It´s a hard knock life som Jay-Z la fram det!

Hur som helst bjuder denna dagen iaf på löpning, ett ganska långt pass är uppordinerat i en så´n där gråzonsfart dvs, långsammare än 42 kp men snabbare än distansfart, vädret verkar ju lovande för passet som ska utföras efter utstämpling, dvs 13.00 en fredag som denna, dvs en regnig fredag... I Västerås iallafall!

Inte så mycket att orda om egentligen, för trött för att låta den skrivande kreativiteten flöda... Kanske skriver mer i afton månne...

Long time no bloggande, men man är mestadels dränkt i jobb de få dagar man nu jobbar. Hur som helst var det uppdukat för dubbelblock (det sista inför Frankfurt) igår. Körde det första till jobbet i smärre höststorm bara 40 minuter efter intag av lunchen, vilket ju inte är helt optimalt men där var luckan så det var bara att tugga på, 25’ löpning i ”normal” fart innan jag skruvade upp till upplevd 42 kp resterande 35’ till jobbet, kändes helt ok, dyngmotvind sista 3 km men det fick funka, det kan ju faktiskt komma att blåsa i Frankfurt också...

Sedan jobbade jag utav bara sjutton tills utstämplingen 20.00 sedan nytt dubbelblock på samma sträckning, först 25’ igen, kroppen ljög och det kändes som det gick snabbare äv det gjorde vilket skulle visa sig när hemlöpet i 42 kp tog hela 37’ med sinkande och sega och lång uppförsbackar i den bistra höstkvällen... Hur som helst det fick väl funka, bara att bunkra upp i soffhörnet efter 32 km för dagen.

Idag vila...

Så börjar den mest plågsamma perioden av marathonförberedelser och då talar jag inte om en tung brutal träningsvecka, nej om nedtrappningsveckor... Jag och mången löpare med mig ser detta mest som ett nödvändigt ont. Jag har inga problem med att trycka in 15-mila veckor med tuffa pass, det går inte hårt åt mitt psyke, men att trappa ned och träna lite det är fan hårt åt psyket... Dock så funkar det ju som så att om man vill skörda från dom tunga veckorna man lagt ned så måste kroppen få en rejäl chans att komma så lätt och bra som möjligt till Frankfurt och det låter sig inte göras med att hamra mil as usual...

Nedtrappning och pre-race hypokondri, gissa om det kommer bli två trevliga veckor...?

Så idag har det löpts 6,5 km iaf, benen vill driva på men jag lät dem inte göra men det tog iaf strax under 29', imorrn blir det vila innan det dukas upp dubbelblock på onsdag...

Nu soffan med senaste Mankell-boken, sedan cola och digestive, what else... Eller ska man köra på glass och äppelkaka idag igen...? Hmmm, dagens I-landsproblem lixxom...!

Så vad har hänt sedan sist, förutom att trädgården är rustad för vinter. Jo, i lördags sprang jag 12 km med 3 x 5' i 42 kp insprängt, kändes att benen var rätt slitna efter en rätt tung vecka.

Igår färdades jag till Stockholm för Hässelbyloppet, som jag mer såg som ett bra pass än nå´t annat. Direktiven löd att först springa ren distans lite mer än 30' innan start. Sagt och gjort efter 34' hade jag sett delar av banan och ett terrängspår i närheten, sedan stundade loppet som skulle inledas i 21 Kp för att nå´n gång nå 10 kp. Jag hade lovat mig att lägga band på mig själv första 5 km iaf.

Starten har gått, kan man löpa återhållsamt med nummerlapp?

Foto: Pinballwiz

Lyckades hålla igen och första 5 km gick behagligt på 17:03, innan jag ökade andra femman på 16:31 och nådde målet på 33:34 ynka sekunden över vad jag noterat som snabbast på denna banan... Gav en tolfte plats oxå...

Målgång och visst spurtslog jag någon efter en 3:08 kilometer mot mål...

Foto: Pinballwiz

Så var det så veckans sista arbetsdag ånyo. Ruggigt skönt med en helg där inget är direkt planerat, speciellt skönt som förra helgen gick i kalasets tecken vilket oftast kan bli rätt hektiskt. Det största projektet som är planerat är att göra vinter i trädgården och så tänkte jag klättra upp på altantaket och kolla om jag kan åtgärda läckaget. Oja, sen ska jag ju springa Hässelbyloppet på söndag, nå´t som jag bara tar som en del av ett träningspass, dock modell snabbare, återkommer om det efter loppet... Annars tacos i afton... najs!

Idag sprangs det 6,5 km till jobbet, strax över 29', lite småslitna ben, men dom ordnade sig mot slutet. Blir en repa hemåt också efter utstämpling... Det är ju ett förträffligt löparväder ute idag... Tag tillfället i akt...!

 Ibland eller oftast har nöden ingen lag, som idag. Dubbelblocksdag som det var och för att slippa köra del 2 av detta smörgåsbord av löpning vid 21.00 tiden efter en lång och stressad arbetsdag så var planen denna. Del 1 skulle köras till jobbet kl. 08.00, del 2 på lunchen, det som inte var så fint med detta var att vilan mellan passen landade på ynka 2,5 timma. Men vad gör man när prestationluckorna finns så finns dom...

Första delen startade i svinkall temperatur och när jag efter 25’ skulle skruva upp farten till 42 kp i 35’ så var låren helt stelfrusna och svarade motvilligt på ökningen, flöt stundtals på bra, stundtals illa, men jag tror jag prickade målfarten hyfsat (Garminlös som man är så får allt gå på känsla). Och idag körde jag bägge passen på tid till skillnad mot tidigare när jag kört dom på sträcka, men det får väl anses som en ganska ok första del. In alles uppskattade 16 km.

Cashade in en andra frukost på jobbet, vilade i den mån det gick, dyngmycket på jobbet, men benen fick vila. Fick som sagt prestationslucka nummer 2 vid 11.30 när inga kunder ringde eller mailade mig så då pep jag ut. Benen var klart bättre än på morgonen, lite muskulärt slitna såklart men temperaturen ute var behagligare så det kan ha bidragit en del också, så efter 25’ så drog vi upp farten i 35’ igen, tänkte springa förbi Arosvallen på vägen tillbaka och kalibrera farten, men den var stängd som vanligt och planka in var inte aktuellt eftersom jag var mitt upp i passet... Återigen uppskattade 16 km...

Veckans riktiga pepp var ju att Kent släpper sitt nya album - Röd den 6 november, har redan hunnit avnjuta singeln ett par gånger och den växer för varje gång. Så är det nå´n gång det givet ska köpas en fysisk skiva så är det garanterat då...

Dagens opepp var matlådan jag hade nu till lunchen, nöp den direkt ur kylen utan att kolla, den innehöll bara pasta, således blev kvällsmålet en Kenyansk marathonfrukost. Fast dom ganske inte förgyllde anrättningen med några ostskivor, svartpeppar och ketchup... Aja, magen blev fylld och jag kan nog orka ta mig löpande hem för att landa i soffhörnet och avnjuta True Blood... Men det är sedan nu ska det jobbas vidare!

Kom på detta fina ord idag, lite som minneslucka fast i de flesta fall trevligare. Idag hade jag en prestationslucka mellan 17.00-18.40... Denna prestationslucka skulle nyttjas till dagens kvalitetspass (som föregåtts av en morgonlufs med löpvagnen och Folke om 6,3 km imorse) som var 80' i 42 kp, som den matematiske kan räkan ut fanns ingen tid för nå´n längre uppv. eller nedjogg om det skulle funka. Så sagt och gjort efter att haft den kanske mest hektiska pappalediga dagen ever så drog jag omedelbart när min kära sambo kommit hem, alltför att hon sedan skulle hinna iväg och styrketräna...

Lätt regn, lite småkallt med andra ord inte det mest peppande vädret, men benen valde att gilla läget och jag kände mig stark i löpningen idag rakt igen, finns inte mycket att orda om. Borrade igenom totalt 24,5 km på en timma och tjugoåtta minuter. Det jobbigaste i passet inträffade när jag insåg att jag gjort en felkalkyl av tid och distans och blev tvungen att löpa dom sista 15' ännu snabbare för att fixa tidsplanen... Nu hann jag i tid iaf och alla var nöjd och glada... Ingen tvekan om att denna veckan är en tuff vecka, men imorrn blir det bara ett pass, vilket kan behöva då Walker dukat upp med dubbelblock på torsdag... smarrigt!

Jaha, måndag igen ännu en helg avbockad. Och måndagens första pass är avbockat blev 12,5 km delvis i Rocklundaspåren med Folke tvärkvartandes i vagnen. Jag trodde på stendöda ben efter gårdagens duvning, men dom svarade upp rätt bra faktiskt, givetvis blir det lite småtungt i uppförsbackarna med vagnen, men what goes up must come down oxå... Härligt pass ändå i höstsolen... Blir en något kortare repa i afton!

Annars är det full rulle när man är hemma, lämna Melker på dagis, träna, tvätta, plocka undan, hämta på dagis, fixa lunch, tvätta no 2, gå till öppna förskolan... Aw shit.... Ungefär så rullar dagarna på... Det e full rulle och innan man hunnit reflektera över något är det 25/10...

Det fanns en period i mitt liv när jag uteslutande körde alla pass på morgonen, distans som kvalité. Det senare alternativet har jag sedermera avvecklat om inte situationen absolut kräver så... Distans är helt ok innan frulle och tidigt... Kvalité känns lite mer motigt... Idag fanns inget alternativ då resten av dagen var vigd åt Melkers barnkalas. Så efter att Folke levt cowboysare 03.30-04.20 så ringde min klocka 05.30, bara upp och hiva i sig frukost, för att köra 3 x 7 km marafart ville jag inte göra på tom mage... 07.00 kom jag iaf ut i den gråmulna morgonen, kände redan på första 7:an att benen led av morgonstunden, nästintill vilken fart annan än distansfart hade känts minst sagt ansträngd. Så därför kände man väl ingen direkt fartfeeling heller utan allt var alltjämt slit. Mellan varje upprepning körde jag 4' i rask fart vilket gav dryga kilometern (något mer som "PJ"). Hur som helst lyckades iaf bränna av passet och tiderna var ok, Walker kommer banna mig för några sekunder snabbare än tilltänkt marafart, men jag skulle tippa snittet till just mellan 3:30-3:35... Har inte räknat fram det ännu... Hur som helst han jag avsluta precis innan himlen öppna sig, najs... Sedan var det bara tårtskapande (Kiss-tårta åt Melker) som gällde och sedan barnkalas... Efter det är man rätt mör...

Inför nästa vecka känner jag att jag måste sätta alla angedda kval. pass för jag har visst tvivel i min uthållighet, så för den sakens skull och såklart för självförtroende så vore det tvärnajs om dom satt fint denna veckan. En sista riktigt tuff vecka inför Franfurt.... Snart soffa.... Cola and all of that... Imorrn löparvagnsmorgon med Folke och kvällsdistans efter sovande barn...

Japp, idag blev det inte riktigt som det var tänkt med träningen, planen var långa 42 kp-isch intervaller på eftermiddagen, men Melkers trevliga fika drog ut på tiden så, intervallerna blir gristidiga imorrn istället, avfärd kl. 07.00 för att hinna innan tårtbyggande och barnkalas... Det är inte alltid man kan välja sina tillfällen för träning utan snarare hugga tillfällena, hur som helst finns ju chansen till ett behagligare väder imorrn bitti...

Jag kom iaf ut en sväng idag ändå, högst uppskattade 7,8 km efter att diskmaskinen fyllts med fikaremains. Ihållande spöregn men en mkt god feeling i löpningen och det tog mig strax under 34', just in time för potatisgratäng när jag kom hem... Nu snax och laddning för morgondagens drabbning...!

Sådärdå, gårdagskvällen bjöd nog upp till ett av dom bästa passen på väldigt länge, kunde stämpla ut redan 19.50 och i den något kylslagna kvällsluften dammade jag 18,5 km på en timma och tjugotre minuter, i sann progressiv anda, där dom sista 7-8 km gick på 30’, riktigt bra drag i benen igår. Känns som de senaste veckorna befläckats av att jag dragits med nå´t skit som legat i kroppen och det har aldrig infunnit sig nå´n klockren känsla. Nu känns det peppar, peppar som det är ur kroppen, även om man inte ska ropa hej eftersom Folke fortfarande snorar och hostar hej vilt därhemma, stackarn!

Dagens enda pass löptes till jobbet imorse, om möjligt ännu kyligare i luften och frosten låg vackert på dom pitoreska kolonistugorna vid Biskopsängen, så även om inte benen var lika välsignade denna morgon så fick sinnet sitt på denna tur då det var ruggigt vackert ute. Höstlöpning när den är som allra bäst, det blev 8 km på strax över 36’ imorse.

Annars så är det ju fredag, alltid skönt, ska lagas Canelloni till fredagsmiddagen, sweet... Fyllda med Keso och mixade soltorkade tomater, det blir grymt... Helgen kommer fyllas utan problem, Melker kommer bli firad i dagarna två, så tårtor ska byggas, söndagen innehåller kalas. Ovanpå detta ska vi lägga två personers träning som för min del bl a innehåller långa intervaller i 42kp, tur att dygnet har 24 timmar.... Sömn jag behöver ingen sömn...

Sedan måste jag ge en brasklapp åt sportbevakningen på den lokala morgontidningen (läs VLT). Bor man i Västerås med omnejd kan man fundera om Lidingöloppet ens hände, fick leta med lupp i måndags och inklämt på resultatsidan fanns dom typ 3 första herrarna och damerna att läsa, inte ens en notis stod att finna. I mina ögon aningen märkligt då detta ändå är ett av de största loppen i Sverige med anor rotade djupt i den svenska idrottskulturen. Roade mig med att kolla vad morgontidningen hos svärföräldrarna (läs Gefle Dagblad) hade för bevakning och fann både pre- och postrace reportage, bigup till dom som alltid har en nyanserad sportbevakning. I Västerås har dock ingen kunnat missa att NHL-premiären spelas i Globen.

Sjukt att det redan gått 4 år med Melker och idag är hans födelsedag, lyckan var gjord när han imorse fick en Playmobil Polishelikopter samt ett par dykare. Paketutdelning var obligatoriskt på sängkanten på morgonen, så det hela borgade för en riktigt mysig morgon och Melker var lycklig.

Gårdagskvällens pass avlöpte väl det också, sprang 14,5 km varav de första 30' ren distans och sista 30' fartlek enligt 5/4/3/2/1' i 42 kp följt av 8 x 30/30" flytsnabbt, benen klart bättre än väntat. Låren kändes lite granna men inte så det störde. Imorse sprangs det 7,2 km i den kyliga morgonluften, tog mig en bit över 32' att komma till jobbet. Blir en distansrepa hem också... Längd okänd i nuläget...

Jaha, så var denna veckans föräldralediga dagar till ända och Folke har gått och blitt sjuk, inatt var inte en av dom mest minnesvärda nätterna, med en febrig och snorig 7 månaders Folke så fick jag nog inte ihop mer än 3-4 timmars sömn och då var jag redan innan det så trött att jag tyvärr fick avvika från Dr. Hus i förtid då jag satt och kvartade i soffhörnet.

Hittade en bild från Lidingö, tagen strax innan backen vid Grönsta, ett krisparti där benen var döda och jag kunde höra speakern ropa upp jagande löpare... Kris var ordet!

Foto: Thomas Windestam

Så till tränandet då, idag sprang jag till jobbet 6,5 km på strax under 29', benen kändes rätt bra, men precis som igår kväll så blev dom sega mot slutet, förmodade sviter från Lidingö såklart. Ikväll efter utstämpling ska det köras kvalité-light, först 30' "vanlig" löpning följt av 30' med fartökningar för att känna av hur benen pallar med lite fart igen... Ska bli roligt som vanligt även om jag inte förväntar mig stordåd...

Positivt är dock att det kanske kommer gå att köra Frankfurt i mina Lunaracers har nu genomfört 3 st pass på kort tid i dom utan tillstymmelse till skavsår, dom får följa med på helgen långa marafarts-intervaller, fixar dom det är saken biff om jag inte min vana trogen hunnit slita hål i sulan vid tårna innan maran... Dom börjar faktiskt redan bli rätt nötta i det partiet redan...

Levande bevis på två saker, den slitna sulan och på ett universums stelaste man stretchar eller möjligen stretar. Pre-Lidingö...

Foto: Susanne Sjöstrand

Aja, imorrn ska Melker grattas och jag hoppas Folkisen är bättre...