Efter varvet lyxade jag med en heldags vila, benen var mer slitna än efter nå´n halvmara tidigare, vilket bara indikerar att jag fick ut max av min kapaicitet i lördags... Rullade igång lätt med ett pass plus styrka i måndags, initialt sliten i låren, detta släppte allteftersom, igår kunde jag köra två pass 7 + 13 km, där kvällens 13 kilometer kändes riktigt bra, klockrent väder för löpning iaf, 10-12 grader lätt regn och vindstilla, flöt igenon det bra...

Idag ska det kollas på Melkers löpartävling på dagis, efter det distanspass med Folke i vagnen, sedan allskäns fixande hemmavid, finns alltid nå´t att ta tag i, tvätt att hänga, disk att plocka, mat att laga... Sedan distans once more på kvällen, toppat med styrka... Zu morgen förmiddag stundar första kvalitetspasset efter Varvet, spännande att se hur benen reagerar...

Om nå´n innan hade sagt till mig att jag skulle värdera gårdagens lopp med en sluttid på 1.13:34 (vilket är dryga 75" från mitt PB på distansen) som ett av dom bästa loppen jag gjort skulle jag förmodligen inte trott vederbörande... Men då kunde jag aldrig räkna in värmefaktorn som rådde igår, 25-26 grader och olidligt gassande solsken i bästa Stockholm Marathon-anda rådde i Göteborg igår...

Faktum är att jag innan faktiskt inte ens spekulerat så hårt på att det skulle gå att göra kalastider på banan, då förra året var en värdefull läxa i att banprofilen är klart tyngre (i mitt tycke) än exempelvis banan i Sthlm... Innan start fick jag ett sista väldigt gott råd av Coach Walker - håll igen inledningsvis! Så när starten gick så försökte jag hitta en bra rytm och inte dras med alltför hårt i startrusningen, 3:24 på första kilometern mot 3:17 förra året var klart bättre och jag står emot frestelsen att dra på mer för att gå ikapp löpare jag egentligen skulle velat rygga... Inledningen känns dock lite trevande och småseg innan jag hittar mycket bra löpning på Hisingensidan (10 km på 34:48 mot 34:10 förra året), har då redan börjat succesivt börjat plocka folk och har i detta läget slagläge på hotellinnehavaren Sander och vid 12 km kommer jag ikapp och går förbi och tar upp jakten på två löpare framför, kommer ikapp en bit innan Göta Älvs-bron, frestas en smula att stanna bakom dom över bron, men väljer att köra på... Väl över bron där jag infångar ytterligare en löpare så känns benen såklart lite slitna men det känns helt hanterbart och uppför Avenyn lägger jag en 3:08 kilometer (kort!?!?) i jakten på framförvarande löpare däribland Hofvet-Sydow, efter snurren runt Götaplatsen så är jag ikapp två norska löpare och lägger mig bakom ett slag innan jag inser att tåget att fånga framförvarande Sydow kommer inte funka i denna fart, så jag går tämligen snart ut och om... Nu blir det rätt tunglöpt och lätt utför och Sydow vänder sig om och får se att jag närmar mig och får mer fart på fötterna och försprånget ökar inte... Vid 19 kmlöper jag förvånande om Sävedalens bågskytt och när vi springer in i SLottskogen igen är jag ikapp Sydow och vid 20 km lägger jag in en extra växel och försöker köra ifrån... Dock svarar han och tar tät, men i sista backen in mot Slottsskogsvallen går jag ut, pumpar allt jag möjligen har kvar i hopp om att han ska släppa, tyvärr gör han inte det och passerar igen på gruset in mot Vallen, jag gör allt för att hitta en växel till, den finns tyvärr inte och får se mig sekundslagen typ... Ändå sjukt nöjd med tiden och upplägget och känslan...

Just nu infinner sig bara massa pepp!

SÅ är det nästintill bara väntan, väntan på att få åka till tåget, väntan på avgång, väntan på ankomst, väntan på en morgondag och få springa 21,1 km km i Göteborg så fort kroppen bara mäktar med...

Har vid min två tidigare tävlingsbesök i Göteborg i modern tid fått med mig några postiva vibbar hem, Göteborgsmaran 2008 startade trenden, visserligen seger men långt från den tid jag önskat. Sedan Varvet -09, en riktigt mood-sänkare... Vi får väl se denna gång, det enda man kan göra är sitt yttersta för dagen och se vad det räcker till och innebär...

Aja, fullt spjäll imorrn så får man se vilken vibe man får med sig hem...

Gårdagen inleddes med inte helt lätta ben på morgonlufsen, kan delvis kanske bero på att jag två kvällar på rad torterat kroppen med styrekträning... who knows, eller så var dom bara sega. Höll igen och sparade benen inför kvällens pass... Det sista i den låånga serien med tusningar, nu 10 x 1000 m, med 60" ståvila och nu var tanken att det skulle gå snabbare redan från start. Fick som vanligt ta mig in min sedvanliga smitväg på Arosvallen då den ständigt är låst som Fort Knox... Nu huserar V-ås lag i Amerikansk fotboll på arenan och det var ett gäng inne och körde styrka i gymmet och eftersom jag är helt ovetande om när dom har träningar på planen så blev jag lite nojjig över att när som helst skulle ett helt lag storma ut och träna och göra det drygt att köra passet... Så uppvärmningen blev kort och uppstressad för att få själva passet iväg, detta fick jag plikta för. Dom första fem tusingarna 3:20-3:19 var lixxom mer en snabbare fortsättning av uppvärmningen och jag slet hårt och som vanligt får jag väl lov att säga så var det tämligen besvärande motvind på målrakan... Men på den 6:e och sjunde 7:e vände det, löpningen släppte, tekniken kändes bra och jag flöt bättre inte för att tiderna blev nämnvärt bättre men kunde sänka dom tre sista till 3:18, 3:16, 3:11... Den sista kändes ypperligt bra faktiskt, speciellt kändes löpningen mycket kontrollerad och avspänd även i den hyggliga farten och med dom slitna benen... Snittet 3:18.2 känns bra med tanke på vind, soloplog och dom grymt påfrestande 5 första intervallerna...

Imorse blev det lätta 6,6 km med Folke i vagnen, dels var benen slitna från gårdagen, samt att jag inte ville ligga i mer heller... Morgondagen följer samma mönster fast långsammare ändå är planen, sedan går tåget till Götet och inkvartering på hotell Undervåningen i det Sanderska palatset... det blir gött det!

Igår kväll lyckades jag iaf hitta till Hökåsens spår, fan det trevligaste och finaste spåret jag löpt på ett tag, lummigt och till skillnad från spåret i skogen bakom oss (Trollskogen) innehöll det iaf två riktiga backar... Inramningen av vitsippor och den ljumma sommarkvällen gjorde det fullständigt... Man får komma ihåg sånt här, löpning när den är som bäst när resultatdjävulen tar över... 14,1 km på 62' kunde bjudas på, lite halvseg inledningsvis från drabbningen på Sätra IP...

Idag är man hemma med lätt febrig och snorig Folke och Melker på dagis, körde 10,4 km med vagnen på förmiddagen kändes riktigt bra... Blir 6 km ytterligare på em när dagishämtningen slår till... Sen lite styrke på det ikväll... Sedan stundar morgonjogg onsdag och tusingar på kvällen. Torsdag och fredag kommer bara bjuda mkt lugna 30-minutare för lite fräschör inför Varvet...

Det var ett antal månaders sedan som jag nu tävlande på 3000 m och träningen då var anpassad efter att göra så bra ifrån mig som möjligt över den distansen, nu är fokus på något längre distanser och dom snabba intervallerna hade lyst med sin frånvaro ett tag... Så det var med viss osäkerhet jag for upp till Stockholm och Sätra IP för att delta i Svealandsserien på 3000 m... I mitt huvud innan var en tid under 9:20 mycket bra givet betingelserna med sviktande form och det tidigare nämnda...

Det var ett gott startfält som radade upp sig strax innan 16-tiden igår eftermiddag, mulet väder och en behaglig temperatur, en smula jobbig motvind på upploppsrakan dock. När starten gick lät jag tätklungan med Per Sjögren från Örebro i fronten löpa iväg, att gå med dom boysen hade varit omöjligt, la mig initialt i rygg på Gute-Thunegard och första varvet på 71-72" vilket var klart snabbare än plan, efter 500 m kände jag att farten började mattas mer än önskvärt och jag gick förbi och skötte farthållningen och nå´nstans efter 1000 m (c:a 3:04) hade jag hängt av Thunegard och hade nu ett härligt vakum upp till Ärlas Erik Swahn som gått med klungan inledningsvis och fick plikta för det nu... Fick bra feedback från Seas med varvtider och Roffe serverade tider på hur jag tog in på Ärla-Swahnen, med 1000 m kvar hade jag gett mig fan på att det skulle funka idag och i inledningen av sista varvet var jag ikapp, dock svarade han när jag försökte smyga upp och förbi... Men med 250 m kvar drygt gick jag ut och la i allt och kom förbi och sedan trampade jag bara på utan att se mig om alls och kunde skära mållinjen som 5:a på 9:13.14 vilket var över alla mina förväntningar innan loppet... Såklart mycket nöjd med det resultatet...!

Nu ska man bara hålla sig frisk från alla ens barn här hemma som snorar och febrar så blir det en relativt lätt vecka med 1000-ingar på onsdag inför lördagens Göteborgsvarv...

Äntligen... ska man väl börja med, äntligen kom idag värmen smygande... Förvisso hade den redan anlänt lite lätt igår em när jag dammade iväg på mitt distanspass över 13 km drygt, flöt lätt runt i bra fart då och tryckte i lite mera sista 4 km hem... Om man kan klassa distanspass så klassas det som ett riktigt bra ett! Imorse var jag ut igen, bara ren distans, skulle försöka leta mig bort till elljusspåret ute i Hökåsen via skogstigar, gav upp efter mötts av Everglades efter 10 meters löpande i skogen... Fick styra kosan mot Rocklunda och delar av 15 km´s spåret... Visst var det blött men inte på långa vägar nå´t Everglades inte, benen var inledningsvis morgonsega men växte in i passet i takt med att solen bröt fram, första passet iförd bara t-shirt och shorts var ett faktum och handskarna fick ligga hemma för första gången detta året... mycket bra... 12,1 km blev det till sist... Och ja, styrka hemma på kvällen framför tv´n...

Annars har det varit lite turnerande över Sandviken och Falun i torsdags, vilket gav en "vilodag" med bara 7 km på morgonen...

Imorgon ska det löpas på bana, och det ska tävlas... Inget mega-prioriterat i min kalender med därmed inte sagt att jag inte kommer jobba skiten ur mig... Det är dessutom ånyo möte med distansen 3000 m vilken jag ärligen känner att jag inte är maximerad för just nu, så det ska minst sagt bli intressant... Det är Svealandsserien i friidrott på Sätra IP som gäller... Kul ska det bli och damma av spiksen för 7 1/2 tartanvarv... Ett mucho bra snabbpass blir det oavsett utfallet...!

Jaha, så var det det då dags för tusingarnas maximala och minimala max...? Dvs, 15 st det högsta antalet jag kör och med den kortaste vilan 30" ståvila... Brukar normalt sett inte våndas och fundera över pass, men idag gjorde jag det... Vred det ut och in, skulle jag köra det på bana eller asfalt? Hur skulle det gå, skulle jag stå pall? Normalt sett inte ett sätt jag känner inför nå´n typ av pass lr ja kanske snabbdistanser möjligen men intervaller är alltid bara ett rent nöje... Månne var det de senaste veckornas blandade skörd av utfall på tusingarna som skapat oron... Körde igenom benen en sväng på morgonen som sig bör, segt som attan blev det 6,5 km på 30', sedan en heldag med barnen på "djurpark" innan det var dags att styra bilen ned till Arosvallen som för dagen var tämligen vindfritt och badade i en underbar kvällssol...

Kickade igång iaf och kände per omgående att benen inte var lika alerta som förra veckan, fick hela tiden bita i och jobba, var lixxom varken alert i skalle eller ben under passet... Fick en rejäl svacka rent mentalt också som jag på nå´t vis fann en väg ur och vips hade jag kört 10 st och kunde på nå´t vis öka lite på dom tre sista, ok tiderna var inte att jämföra med dom jag hade på tusingarna i friidrottshallen innan magsjukan men jag känner mig nöjd med att jag borrade på och snittet 3:22.2 känns helt ok, kunde avsluta sista på 3:14.6. In alles 19 km...

För övrigt damp en trevlig bok ned i brevlådan idag... En order från England, kvällsläsning om Deek i nå´n vecka eller så... En fet inspiration för mig sedan jag för första gången läste om honom i Legends of running... Just det kapitlet ihop med Zatopek-kapitlet i just nämnda bok är dom mest omlästa... Pepp!