Sjöng Jocke Berg i min iPod igår kväll när jag sprang hemåt efter avklarat jobbpass för dagen, mörkret hade för länge sedan lagt sig över staden och kylan hade börjat koppla ett elakt grepp. Men igår kväll var det bara skönt med mörkret, det är något visst med det där med löpning mörka kvällar, nå´t ospecificerat trevligt, just den mörka perioden förra året fick faktiskt min iPod kampera med mig på många distanspass. Till sist hade jag kommit till insikt att jag inte blir varken mindre eller sämre löpare för att jag springer med musik i öronen (ibland resonerar man skumt), men bara och kolla på Meb och Ryan Hall för att nämna några som pluggar in på sina pass och då är dom "rätt hyggliga" marathonlöpare för att säga lite. Hur som helst nog blöddrat om detta det blev 12,5 km igår i kvällsmörkret, på bra ben iallafall.

Imorse blev det Podlösa 7,3 km till jobbet, lite tröga ben men en underbart vacker morgon längs Svartån om än rätt kall. Sedan förde jag en inre debatt med mig själv om jag skulle köra dagens andra pass hem efter senjobbet men kom fram till att jag skulle må fint av att få lite sollöpning också så jag tog det på lunchen. Drog iväg längs Lögarängen via Lillåudden och upp på Viksäng för att sedan vika av ned mot stan igen, allt på formligen otroliga ben, 12,7 km på dryga 55' utan att jobba för det och med ett larvigt leende på läpparna för det kändes så sjukt bra att springa idag.

Planen är fortfarande i samråd med coachen ingen kvalité innan ALJ-Open (10 000 m) på måndag kväll och det känns vettigt, även om jag känner mig fräsch vet jag att kroppen ändå under denna fasad kan vara sliten och detta kan lätt lirkas fram om jag skulle pressa på under nå´t kvalitétspass, så bara ren distans till måndag kväll en kväll jag längtar lite till, revansch lixxom! Nä, nu måste det jobbas...