Nu de här senaste dagarna efter tävlingen har man ju inte kunnat låta bli att klura på upplägg och allt under dom lugna pass jag nu löpt. Tyvärr kan jag ju inte se nå´n röd tråd i mina nedtrappningar/upplägg inför mina bästa lopp, det som funkat bra en gång har bevisat sig obra en annan gång, ex: Mitt PB lopp över 10 000 m förra året kom ur en period där jag inte lättade nämnvärt på träningen under aug. (eftersom huvudmålet var Frankfurt Marathon i okt) hade t ex ett 30 km+ långpass två dagar innan tävlingen till och med. Och i Trosa i år som också gick svinbra så var det ingen lättning, körde t o m nästan 20 km (fördelat på två pass) dagen innan. Samtidigt har vi loppet på 5000 m för några veckor sedan, där jag släppte upp löpte "bara" 2 x 7 km de två dagarna innan och det funkade förträffligt även om benen inte kändes bingo under loppet...

Att man sedan vid lättning på träning blir ett orakel på att känna efter hur kroppen känns är ju ett annat fenomen, känns det segt, har jag ont... Hela denna veckan har präglats av vad jag känt efter som ett seghetsfenomen, lik förbannat tror jag att om jag under en "normal" vecka (dvs tävlingsfri) känt samma sak på morgonjoggen innan ett intervallpass hade jag bara ignorerat det och förmodligen hamrat in intervallpasset helt enligt plan, så det hela spelar ett litet mind game med en också... Givetvis har det hela blåsts upp på grund av att jag klev av i tisdags, men jag hade ett bra, givande snack med Walker i onsdags och nu är jag bara taggad inför morgondagens Midnattslopp på söders höjder... Visserligen inte det snabbaste av lopp nå´nstans och men med en inramning (iaf under loppets andra halva) som är grym, ser fram emot det hela...

Och till sist, träningen sedan psykbrytet:

Ons: Morgon 8,3 km, Kväll 8,3 km inkl. koo

Tor: Lunch 10,6 km inkl. koo

Fre: Morgon 6,8 km blir sedan samma hem efter lunch inkl. koo...

Återkommer efter mitt-i-natten-loppet!

 

Cédric

13 augusti 2010 15:35

Pricksäkert inlägg!

Det är väldigt svårt att hitta mönster på hur man kan förbereda ett lopp... Ibland gör man allt "rätt" så blir det fel, ibland bryr man sig inte så blir det ett kanonlopp.

De senaste veckornas hårda träning har fått mig att blicka tillbaka i mina gamla träningsdagböcker och läsa hur jag känt mig riktigt segt dag efter dag under en viss period på 4-5 dagar för att sedan persa stort på en tävling. Som min 31.52 på bana, jag hade inte haft ett enda bra pass i två veckor innan. Även samma dag kändes det segt under uppvärmningen. Jag minns någon klubbmedlem frågade mig före loppet under tiden jag jobbade som funkis, ska du springa 10000m? - Kanske... Men det känns inget bra. Gör jag under 33 blir jag nöjd!!
Så sprang jag på PB 31.52 i ett kanonlopp. Samma på halvmara i Gävle som gick på 1.10.26 Jag har många exempel. Samtidigt har det inte alltid klaffat som man önskat många gånger man trott man varit i form.

Jag tror för övrigt på den kortsiktiga effekten ett långpass kan ge. Många gånger har jag kört 32-37 km på en söndag, till och med på bra tempo typ 3.50/4.00 och sedan presterat oerhört bra på träning på tisdagen därefter. LN har också några exempel på den där typen av kortsiktig "boost". Även backintervaller kan ge mig vingar två dagar efter... eller suga ur allt från mig så jag inte ens orkar jogga...

För övrigt kom jag fram till att det inte var mitt fel det gick dåligt i tisdags ;-), det var nog fel på loppet eller luften, men ingen fel på min form. :) Jag fick ett nytt besked igår när jag persade på 4 x backvarv hemma i Mälarhöjdsslingan.

 

Mattias

13 augusti 2010 19:27

Känner igen bägge era erfarenheter. Känner särskilt igen den kortvariga boosten man kan få av tuffa långpass, eller t o m marathonlopp. Kanske har man tagit i för lite då, men jag upplevde i höstas efter gbg-maran, som gick hyfsat men inte toppenbra (2:50), mig riktigt stark på intervallträningen tisdagen efter lördagens lopp.

En senare upplevelse är när jag satte pers på 5000 meter, 16:16, dagen efter ett långpass (dock relativt lugnt) samt efter att ha kört 14 km terräng på morgonen, ca 4 timmar innan.

Så kroppen är konstig. Men oftast verkar det gå bra, för mig i alla fall, att inte trappa ner träningen så mycket.

http://sub2h40min.blogspot.com

 

swyzak

15 augusti 2010 19:59

Jag tror dock kanske att man även om man inte kan se ett mönster kanske iaf försöker skapa sig ett mönster (eller rutin) inför högt prioriterade tävlingar som man lär sig tro på mentalt, jag har inte hittat mitt ännu men jobbar på det... =)

http://swyzak.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njet, lugn i stormen men jag kommer styra om bloggen till en ny plats. Anledningen är att den gått dubbel nu i ett par månader och jag pallar inte köra den på två ställen. Så från och med nu kommer ni kunna hitta den här...   Annars inget nytt......

  Idag noterar vi att legenden Steve Prefontaine skulle blivit 60 år om han inte alltför tidigt gått bort i en tragisk bilolycka. Så idag jagar vi mil till hans minne... Tisdag betyder också, as usual betyder det snabblaufen på agendan. Idag...

Spamar helt oväntat med två blogginlägg på en dag, jupp det har tränats igen 10,7 km på lunchen gör detta till en stabil dag med 20 km+ totalt över dagen... Nu ser vi bara framemot att storhandla på ICA Maxi i afton.Nu var det väl inte därför jag blo...

Måndag igen, som vanligt innehåller helgen så mycket annat att skriva på bloggen så det har rådit radiotystnad, för den skull har det inte varit helt kavlugnt, inte träningsmässigt iallafall. Lördagsförmiddagen sprangs det långpass, 30 km skrapade...

Jaha när klockan börjar närma sig 21.30 börjar man se lite i kors, kan bero på att Folke tyckte att dagen skulle börja 04.30 imorse... När han i sin tur bara sov en timma på dagis mellan 09.30-10.30 idag så var han än mer korsögd när jag lade hono...