Direktlänk till inlägg 1 juni 2009
My side of Stockholm Marathon 2009
Ska man då försöka sig på att skriva nå´t lördagens lopp. Kan väl säga att veckan upp till loppet inte var som jag tänkt mig med tydliga förkylningskänningar så var det väl lite av ett make or break scenario inför loppet. Återigen kunde Stockholm stoltsera med årets första högsommarvärmebölja lagom till maran, sweet eller inte. Nu intalar jag mig att jag inte har några större bekymmer med löpning i värme, men det är klart att det är med viss oro i magen man står på starten på Lidingövägen och sedan rullar det igång. När jag för första gången vid 2 km ser en kilometerskylt ser jag att det gått på tok för fort och försöker bromsa mig. Speciellt med tanke på värmen så var planen att försöka lägga kilometertiderna närmare 3:45 än 3:40 initialt iallafall, jag låter mig fall genom fältet och släpper den klunga löpare jag sprungit med i nå´n kilometer, trots detta så löper jag igenom 5 km på 18:07 dvs har det snittats 3:37 där, vilket var snabbare än plan även om förhållandena varit klockrena... Nåväl, fortsätter rulla på, bommar min första egenpreppade vätska vid 6,5 km, men kan inte klandra arrangören för det, klart svårt att se när man kommer flera löpare samtidigt, väljer att inte borra ned mig för mycket i det, men inser att jag inte har min andra flarra med saft förrän vid 15 km och att chansa att löpa dit bara på vatten verkar dumt, nyper därför på nästa station en flarra sportdryck. Lite oroande är dock att benen börjar krypa mot lite lätt stumnad men vi löper genom 10 km på 36:28 och strax efteråt kommer Herr Sander upp bakifrån och slår följe ett slag, Västerbron känns helt ok första varvet, fokuserar på att inte lägga för mkt energi i löpningen vid klättringen till bron och att inte rulla för hårt i utförslöpan ned mot Rålis, det funkar helt ok. Och väl på väg mot stadshuset är jag ikapp den klungan jag valde att släppa innan 5 km. Väljer att baka in mig i klungan ett tag och vilolöpa ett slag, efter vätskan vid 15 km vid Centralen, så kör jag på igen och får med mig Christer Ryman i rygg, tillsammans jagar vi ikapp Simmarbjörnen och Anders Fransson från Rånäs, vid passering halvmara 1.17:40 är vi ikapp. Innan det har benen känts lite tunga och lite mörka tankar har dykt upp, men efter lite vatten och gel vid 19 km så kändes det klart bättre. Tror att Ryman släpper oss ut över gärdet på andra varvet, så även Simmarbjörnen och det blir jag och Rånäs-Fransson som jag tycker ser ruggigt stark och lätt ut, själv drabbas jag av nå´n minor crisis på Djurgårn och inbillar mig att det går jävligt segt och beslutar mig för att tugga på känsla och vid 24-25 km slutar jag kolla allt vad klockor är och bara kör så fort kroppen kan tänkas orka. Passerar uppenbarligen iaf 25 km på 1.32:08 och vid 29 km står Seas och langar vatten och ännu en gel. Det behövs för just där och då är jag jävligt låg på allt, både i sinne och kropp. Men återigen vänder det på alla sätt och vi plockar in Gotlands finest Olof Thunegard strax efter 30 km 1.50:40 om jag minns det rätt. Ut igen på den förhatliga rakan som mynnar ut i Västerbron (kan aldrig skilje på Söder lr Norr Mälarstrand så jag skriver så). Fortfarande med Rånäs-Fransson lätt tassande i släptåg så plockar vi Johan Dahl och nå´nstans innan Västerbron släpper tydligen Fransson, inget jag märker innan jag på bron inser att jag är släjv. Samma taktik som varv ett och jag känner att jag kan driva på bra uppför bron och ur en högtalare just där och då pumpar ”Cray Nights” med Kiss, på nå´t sätt blir det total pepp och jag upptäcker att jag i år faktiskt kan ta in intryck och omvandla det till nå´t positivt istället för att låta mörka tankar ta över och stänga ut allt energigivande. Springer genom 35 km på 2.09:27 och klart att jag är trött och konstaterar lätt panikartat att jag misskalkylerat min sista egna vätska, trodde inte att jag skulle kunna tänka mig nå´n vätska efter 35 km... Ack så jag bedrog mig, nyper därför en mugg cola vilken högst en klunk hamnar i munnen resten kletar fast i ansiktet. Nu vet jag att om jag har så hyggliga ben som man nu kan ha vid centralen så ska det nog fan funka. Har ju som sagt nu inte kollat tiden alls, inte den egna eller på dom utplacerade klockorna, men känslan är att jag har gått bra, klart bättre än tidigare år på andra varvet. Vid Centralen fångar jag in Linus Holmsäter och fortsätter på, missar att se kilometerskylt 38 och det känns toppen att se 39 km istället, strax därefter har jag ännu en löpare inom skotthåll och strax har jag passerat förbi Anders Szalkai och rullar vidare sista biten. Nu är benen ganska jävla sega och det känns som det skulle kunna säga tvärstopp anyday. 40 km passerades tydligen på 2.28:19 och innan det lätta motlutet innan man når stadion plockar jag två löpare till och har korn på framförvarande löpare från Luleå som legat inom räckhåll halva loppet. Ökar ytterligare sista 1,1 km och vet inte men det är total eofori in på Stadion, ökar ytterligare i ett försök att ta honom plockar istället en totalstumnad Erik Peterson precis innan mållinjen som skärs på 2.36:25 Lättnad, en enorm upprymdhet... Kan inte riktigt beskriva hur jävla bar det kändes att äntligen få till den där maran jag vetat att jag kan springa... Kan säga att jag titt som oftast spelar upp valda delar ur loppet i mitt huvud, nästan så att jag önskar att jag fick vara med och springa det igen.
Störst tack till ffa Coach W as usual, klubbkamraterna för det 200%-iga stödet längs banan, min familj och jobbet som gör det möjligt.... Tack för alla positiva tongångar på bloggen i med och motgång....
Nu är jag om möjligt mer motiverad än ever.... Ska bara slicka såren först!
Som vanligt bloggpost skriven i all hast, så sorry för massa dravel och stavfel och kanske t o m sakfel, kronologisk ordning och allmän oordning...
Njet, lugn i stormen men jag kommer styra om bloggen till en ny plats. Anledningen är att den gått dubbel nu i ett par månader och jag pallar inte köra den på två ställen. Så från och med nu kommer ni kunna hitta den här... Annars inget nytt......
Idag noterar vi att legenden Steve Prefontaine skulle blivit 60 år om han inte alltför tidigt gått bort i en tragisk bilolycka. Så idag jagar vi mil till hans minne...
Tisdag betyder också, as usual betyder det snabblaufen på agendan. Idag...
Spamar helt oväntat med två blogginlägg på en dag, jupp det har tränats igen 10,7 km på lunchen gör detta till en stabil dag med 20 km+ totalt över dagen... Nu ser vi bara framemot att storhandla på ICA Maxi i afton.Nu var det väl inte därför jag blo...
Måndag igen, som vanligt innehåller helgen så mycket annat att skriva på bloggen så det har rådit radiotystnad, för den skull har det inte varit helt kavlugnt, inte träningsmässigt iallafall. Lördagsförmiddagen sprangs det långpass, 30 km skrapade...
Jaha när klockan börjar närma sig 21.30 börjar man se lite i kors, kan bero på att Folke tyckte att dagen skulle börja 04.30 imorse... När han i sin tur bara sov en timma på dagis mellan 09.30-10.30 idag så var han än mer korsögd när jag lade hono...
Presentation
Fråga mig
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
| 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 |
14 | |||
| 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 |
|||
| 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
|||
29 |
30 | ||||||||
| |||||||||
Tidigare år
Sök i bloggen
Senaste inläggen
- Sista inlägget.... eller?
- "To give anything less than your best is to sacrifice the gi...
- Gåshud eller ståpäls...
- En hel blick bakåt och en halv framåt...
- Freaki´n friday...
- Isabellah 2.23:41 i Dubai!!!
- 9 varv runt Djäkneberget
- Allt är inte glamour...
- En dejt med Mr Lactic Acid
- En god vecka... den förra!
- Helgen som gåttit!!
- Självanalytikern
- Alpsimulation på våning 9
- Finns det inget slut?
- Tusingar igen...!!