Dagen för långpass, lagom kul att vakna till ljudet av en smärre storm ute och sedan se att det snöade på tvären... Vad att göra? Ställa in? Springa band? Bägge alternativen tristare än att genomföra passet ändå. Och när jag kommer ut strax innan 10.00 så har det faktiskt slutat snöa och eftersom inga plogfordon varit ute ännu så driver underlaget bra, tar snabbskorna eftersom dom by far kan vara dom skönast skorna jag har just nu och det är ändå ett par såna om än inte just detta paret som kommer får äran att transportera mig 42 km den 30 maj. En dag som denna med bittra förhållanden hade man lätt kunnat belöna sig med iPod-sällis, men på långpass är det i min värld helt otänktbart, psyket ska härdas också... Och den sista milen på en mara har jag mer glädje av starkt psyke än att lyssna på musik på mina långpass... Så jag tuffar iväg beslutar mig för att ta motvinden direkt för att ha medvind hemåt sedan, tänkte jag. Löpningen känns stabil och jag skulle tippa att jag ligger som senast dvs runt 4:30/fart. Efter 50' löpta minuter köra jag ett block med 8/6/4/2' i maraansträning med 3' PJ. Att tro att man skulle komma upp i marafart på det här underlaget och påbylsad med vinterkläder utan att nå en väsentligt högre ansträning är befängt att tro... Dock rullar det i drygt 3:45-3:50 fart när jag löper förbi min intervallraka i Östra Hamnen, vilket var klart snabbare än jag trodde, men det känns som sagt alltjämt bra. När jag sedan viker av från Bäckby genom Råby och Vallby så öppnar sig himlen igen och det börja komma ned småspik... Eller iaf fruset vatten, knappt snö, knappt regn... Och i motvinden som nu gör comeback piskar småspiken rätt in i ansiktet och gör vid klockrena träffar rätt ont... Jag förbannar hur jag tänkte i termer kring vinden när jag stack ut, men nu är det bara att bita i en halvtimma i denna motvinden sedan är man hemma igen... Avverkar idag 29 km på 2 timmar och 6 minuter... Kändes klockrent rakt igenom faktiskt!

Allt firas med kladdkaka and soon to come tacos...

Jepps, en heldag på jobbet med kurs i CS4, man blir lite halvsåsig i mössan av att bara sitta och lyssna och försöka lära sig, givande var det dock. Sen ska man försöka omsätta en del av allt man lärt sig på måndag i praktiken också...

Annars då, inledde med löp från dagis över Skallberget igen p g a isunderlaget 6,4 km på dryga halvminuten mer än 28'. Efter kursen snörde jag på mig skorna igen för ett till distanspass som kändes fan så mycket fräschare och bättre än morgonens, på sina ställen hittade jag till och med isfritt underlag, där drev det på bra och jag även där hyfsat fort, in alles 10,8 km på 46', sen bara hem för lite pizza och sånt.

Morgondagen hyser en plan om ett långpass på förmiddagen, även om man utlovat snö, vilket jag hoppas slippa, men vi får väl se...

Idag är jag nöjd att jag inte tog det beslut jag först fattat beträffande dagens träning, men mer om det senare. Blev en lugn och harmonisk morgon idag då torsdagar innebär sovmorgon och således ingen stress hemmavid heller, kunde ta det lugnt med Melker hemma och ändå lämna honom i god tid på dagis. Sedan drog jag iväg dom vanliga 6,4 km till jobbet, benen indikerade ingen höjdare, det kändes som om jag var märkt i orken av magåkomman, damn! Landade efter strax under 29' utanför jobbet. Tog beslutet att skjuta upp dagens planerade 6 x 2000 m i tröskelfart med tanke på den illavarslande känslan på morgonpasset... Man allteftersom dagen gick kände jag mig mer säker på att ge det ett försök och när jag joggade till Friidrottshallen kändes det riktigt lätt, alla känslor från morgonen var helt väck. Hostade gladeligen upp 50 pix och betalade min skuld från tisdagspasset också sen var det bara att köra igång. Mission nummer ett hitta rätt fart, mission nummer två stay focused och ha koll på alla 10 varven varje gång. Farten funkade ypperligt, det kändes snabbt, såklarrt jobbigt utan att vara döjobbigt, men det är klart att hålla 12 km i tröskelfart blir såklart lite halvjobbigt till sist. Nåväl man hade ju 400 m pausjogg att hämta andan eller nå´t på. Snittet blev 6:51.8/2000 m och 3:25.9/km. Med en ruggigt god känsla i löpningen så är jag riktigt glad att jag inte sköt passet till senare i veckan som jag hade tänkt, då jag troligen också fått hamstra det, vilket lockar olite. Oja 18 km lägger vi passet till... Solid dag!

Nepp, låg och vred mig i soffan igår med en mage som var helt satt ur spel, kände mig som en riktig vekling och kunde knappeligen stå upprätt, än mindre hålla mig vaken under hela House (skamligt). Men efter den lilla tuppluren kände jag att livslustarna komma tillbaka och det kändes bättre och jag orkade till och med läsa nå´n halvtimma innan jag somnade. Vaknade imorse tämligen omärkt från gårdagskvällens magåkomma, tog en bitter fight med Melker mer än en gång, helt fintlös stod jag imorse... Allt resulterade i att jag nästan glömde göra hans matsäck (bara nästan) och att jag kunde sätta av från dagis kl. 07.50, med 10 minuter tillgodo för att stämpla in i tid... Det krävdes vare sig kalkylator eller bra betyg i matte för att räkna ut att man knappast skulle vara i tid idag. Ovanpå detta hade jag ingen som helst lust att pressa benen imorse med tanke på gårdagens pass och med tanke på magen... Så jag lullade iväg i sakta mak, man får väl jobba över lite ikväll om det skulle vara så då... Om löpningen då, styrde p g a av väglaget, fruset och isigt om rundan till att gå över Skallberget, men det blir lik förbannat 6,4 km ned till jobbet, kändes lite segt mycket beroende på en massa 400-ingar igår, kanske lite beroende på att jag inte hade aptit att mosa i mig cola och digestivekex igår kväll... extra fuel for the masses! Aja, landade på jobbet 29' efter jag startat från dagis, som sagt segt var känslan... Men jag var mest nöjd med att magåkomman gått tillbaka, blir lufs hem ikväll också utan fartambitioner...

Inledde dagen med löpning från dagis via Rocklundaskogen, dvs dom stabila 6,4 km, det var sega ben som med möda presterade 4 x koo också, framme på jobbet på strax över 29'. Bävar lite grand för lunchpasset, vars intruktioner finns i min mailbox när jag kommer till jobbet... Mass 400-ingar är ordinerat, gärna upp mot 25 st, med stygg pausjogg, 200 m ned mot 55". Men sen hör det till saken att 25 x 400 m är ett av mina favvopass, så det känns mest kul när jag i grådasset joggar iväg till friidrottshallen på lunchen. Väl därinne möts jag av en mellanstadieklass som har gympalektion, lärarna berättar precis bakgrunden till varför ett marathon har den längden som det har och avslöjar för eleverna att dom tillsammans ska genomföra ett marathonlopp på löparbanan... Aw, shit.... bäst att komma igång fort innan dom sprider sig över hela banan, så jag trummar igång och tack vare detta lämnas bana 1 fri... Tack för det! Sen att några killar (såklart) ska envisas med att hänga på är en annan sak, speciellt en kille körde med varendaste gång jag kom förbi oavsett om det var under pausjogg eller intervall, sedan flåsade han och led illa och orkade sällan mer än 300 m... Aja, oväntad paceing blev det iaf... Om den var så bra låter jag vara osagt... Snittet på 400-ingarna för mig hamnade på 75.8" och ja pausjoggen var oftare stygg än snäll... Löpningen kändes dock riktigt bra idag till skillnad mot i lördags... In alles loggar vi upp 18,6 km på det passet...

 Att jag sedan nu på kvällen börjat må crap är en annan sak, hoppas lite sömn råder bot på allt... Men det har ju inte gått alltför bra för mig i sjukdomsstatusen hittils så jag ska inte hoppas för mycket!

Med 28 km i bagaget från igår får dagen bli riktigt lugn i träningsväg. Ett normalt distanspass, ganska kort sådant får det bli för att ge kroppen goda möjligheter att vara fräsch inför morgondagens kvalitetspass. Så strax efter elva kommer jag ut från jobbet efter en morgon som innehållit mer strul än man kan önska av en måndag. Hur som helst styr jag stegen mot ett elljusspår jag upptäckte av en slump förra våren, Hammarby/Råbyspåret. Från jobbet är det dryga 3 km dit sedan blir det ett varv där och sedan tillbaka, in alles 8,5 km på 38'. Till en början kändes det lite halvsegt och stolpigt, men ganska snart kändes det högst normalt och bra, det drev rätt bra i steget, i synnerhet i terrängen.
Kan vara veckans lättaste dag som redan är lagd till handlingarna?

Jaha, så var även 2009 års andra 3000 m lopp i hamn och jag kan inte säga att 2009 so far ens varit i närheten av att utvecklats som jag hade tänkt mig. Igår blev det iaf ett fall framåt 9:18.04 blev tiden så en liten slipning blidde det... Hur var det då? Jodå, magen var lite halvupprörd redan innan start och när man sedan drog upp farten så diggade den inte det... Men det är nog inte orsaken till att det inte gick snabbare, benen var tröga redan från start och det gick snabbt eller iaf snabbare än min plan redan från start. Med facit i hand kanske jag redan skulle ha släppt lucka till övriga fältet direkt, men det känns också racemässigt fel iaf där och då... Men det var oförlåtligt segt från första steget till sista och på en så kort distans som 3000 m kan man även vara säker på att det knappast kommer svänga till det bättre som det faktiskt kan göra på andra distanser. Nåväl back till loppet, redan vid 800 m var det riktigt jobbig, låg hack i häl till 1000 m iaf som ånyo passerades på dryga 3:02, dvs iaf 3 sekunder under plan. Sedan tappade jag framförvarande ryggar och hade som längst 30 meter upp till nästa man nå´n kille med Hässelbylinne. Med 1000 m kvar börjar jag närma mig, det triggar iaf så att mina betongben pinnar ikapp och jag har äntligen rygg att gå på, med 600 m kvar hör jag hans tränare skrika "Börja spurta nu!"... Spurta nu? 600 m känns där och då som en evighet... Men jag biter i och håller hans rygg och faktum är att vi tar på framförvarande löpare, ut på sista varvet intensifieras farten och med 150 m kvar kan jag inte löngre hålla ryggen utan får slita järnet själv, i mål på ovan nämnd tid... Inte helt nöjd, men samtidigt inte helt missnöjd heller! Laser däremot gjorde en grym säsongsdebut bara tiondelar över pers på 8:49.XX, vad ska man säga, ett par lopp till och vem törs drömma om vilken tid det blir då...

Nu då? Det är 3 veckor till nästa drabbning över distansen 3000 m då på hemmaplan i Västerås på Upplands-DM. Får man nu bara 3 bra veckor med ostörd träning så hoppas jag iaf kunna sniffa ned mot PB´t där och då... Längre än så tror jag inte man kommer men vi får väl se hur träningen går helt enkelt...

Idag blev det ett långpass, det första på evigheter, styrde kosan ut mot Skultuna och hem via Skerikesidan av ån. Alltid najs med den sträckan att man kan tjuvkolla sin tid då nå´n ritat km-markeringar på cykelbanan. Det var en stabil fart på strax under 4:30/km utan att det kändes direkt jobbigt. Dock blev det lite värre när man vände in i den kalla blåsten på Skerikesidan av ån, 12-15 km rakt in i blåsten hem väntade, aja, inget val bara att springa på... Det kändes dock rock solid rakt igenom idag, tillsammans med tisdagens intervaller så var det veckans bästa pass helt klart. 28 km på strax under 2 timmar och 5 minuter.

Bara att ladda om för nästa vecka eller så...

Jaha, då var det bara lite väntetid till att hojja ned och ta SJ ståltransport till huvudstaden för lite tävling. 15 varv ska avverkas inomhus, in alles 3000 m alltså... Morgonsträckaren för benen har avverkats dryga 3 km på 16' i mycket lugn fart, dom är alltid svåra att utläsa något om benens status av... Men jag intalar mig att dom har en bra effekt, om ingen annan så placeboeffekten, därav dom ofta i bloggen omnämns som just placebojoggar...

Rapport om 3000-ingen följer imorrn eller nå´t, not likely today!