Men jag kom iaf iväg till Lögarängen och simmade på lunchen, en katt bland hermelinerna, bland alla elitmotionärerna som också simmade på lunchen. Inte undra på att dom stirrade snett på killen som kämpade för glatta livet för att ta sig framåt... Inte riktigt så illa var det väl, men man ligger i lä med simmandet, men för att det var det längsta jag simmat sedan högstadiet så var det ju bra, skönt var det dessutom... Men ärligt, det är hopplöst trist! Simmade iaf strax över 25 minuter nonstop... Bra för att vara mig! Snart, väldigt snart löpning igen, can´t wait!