Det sprangs tydligen så att nummerlappen lossnade, tillsammans med höger stortånagel dessutom.. Hard knock life! 

Foto: Thomas Windestam 

...Fast inlägget hade kunnat fått X antal andra rubriker, men jag struntar i dem och låter dom ämnena falla in i återberättandet av mina 21,1 km på Stockholms regndränkta gator igår eftermiddag. Äntligen... efter en hel vecka av pre-race hypokondri var det så dags, vädret var najs för löpning, helt o-optimalt för att värma upp inför loppet dock. Trodde jag förutseende när jag åkte ifrån ett icke-regnande Västerås, hade packat ned en usel bomulls t-shirt att ha över mitt linne att värma i så jag skulle slippa frysa på bron i väntan på starten. Det var ju en smart tanke, om inte... Det hade börjat regna å det grövsta, när starten gick var jag mer djupfryst än efter Bellmanstafetten förra året, det säger allt... I startfållan var tanken bara att vi skulle få komma iväg så lidandet av kyla skulle utbytas mot nå´t annat... Ack så så bönhörd man blev, starten gick och som vanligt i hög fart, prickade för ovanlighetens skulle kilometerskylt nr. 1 och där var det 3:17, way för snabbt... Och nu hade kylan utbytts mot ett annat dilemma, pinknödig... Men att stanna för nå´t sån´t på en halvmara är otänkbart, tidsförlusten är enorm, tids nog skulle det väl lägga sig det också eller så skulle jag få annat att tänka på. Trummade på, men det kändes lite onödigt plågat, kom ikapp Huddinge Colm vid 3-4 km och vi fick nytta av varandras draghjälp även denna gång. Första 5 km passeras på 16:57 vilket är dryga 3 sekunder under plan, men det känns oroväckande segt för att vara så tidigt men det är bara att bita ihop... Vi tappar på nästkommande knixiga 5:a till 17:24, onödigt stort tapp men benen är inte med och när vi springer ut mot 10 km passering och Colm kör känns det som det inte kommer funka, men milen på 34:21... En skärpning behövs och jag kör på igen, och konstigt nog vänder känslan i löpningen och från 11-12 km flyter det grymt bra och ett par kilometrar på 3:18 kommer av bara farten... Och vi plockar folk hela vägen. Och istället för att som så många gånger förr tappa på Söder Mälarstrand är det kanske den bästa biten på hela loppet, nu är det bara jag som kör och Colm ligger i kölvattnet och på väg ut mot Tanto släpper han... Men här släpper även mina ben och svaret kommer direkt med en kilometer på 3:31... Fan, bara att bita i och i uppförsbacken innan 19 km går jag ikapp nästa löpare och sedan blir det full fajt mellan oss hela vägen in, lyckas bryta mig loss vid 20 km och sen är allt en mental och fysisk fajt... Coach Walker står dryga 400 m från mål och gormar att jag har chans på PB om jag ger järnet hela vägen in, mobiliserar allt och stormar på... In på upploppet och klockan skiftar till 1.12 Och innan jag är i mål har den nått 1.12:15 PB med 2 sekunder, alltid nå´t! Bara iväg för att finna mina överdragskläder i en dränkt ryggsäck, så efter några snabba ord med folk flyger jag i dom minst blöta kläderna och joggar till bilen på Valhallavägen, på med AC´n på 26,5 grader och bränner hemåt!

Trots att mitt uttalade mål har varit under 1.12 kan jag inte vara missnöjd med loppet, grovt nedkyld innan och jag känner att jag gav det allt, verkligen allt igår. Så jag är tvärtom riktigt nöjd, jag vet att sub 72 finns där, bara att ta det nästa gång... Nu är det bara att grotta ned sig i Walkers tunga skiss som ska leda fram mot GBG maran...

 

Alf

7 september 2008 23:22

Najs work Swayze! Med tanke på ditt undermåliga späcklager var det ett gott resultat i kylan. Kommer ju ihåg att du var lätt cyanotisk under Bellman förra året, hehe.

 

Sussie

8 september 2008 08:48

Stort grattis! 26,5 grader i bilen lät skönt. Låt oss hoppas på bättre väder på lördag!

http://snusan.bloggagratis.se

 

swyzak

8 september 2008 10:07

Thnx Alfie... Får vi bara najs väder på lördag så kanske man kan njuta av picknickkorgen efterråt oxå...!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Njet, lugn i stormen men jag kommer styra om bloggen till en ny plats. Anledningen är att den gått dubbel nu i ett par månader och jag pallar inte köra den på två ställen. Så från och med nu kommer ni kunna hitta den här...   Annars inget nytt......

  Idag noterar vi att legenden Steve Prefontaine skulle blivit 60 år om han inte alltför tidigt gått bort i en tragisk bilolycka. Så idag jagar vi mil till hans minne... Tisdag betyder också, as usual betyder det snabblaufen på agendan. Idag...

Spamar helt oväntat med två blogginlägg på en dag, jupp det har tränats igen 10,7 km på lunchen gör detta till en stabil dag med 20 km+ totalt över dagen... Nu ser vi bara framemot att storhandla på ICA Maxi i afton.Nu var det väl inte därför jag blo...

Måndag igen, som vanligt innehåller helgen så mycket annat att skriva på bloggen så det har rådit radiotystnad, för den skull har det inte varit helt kavlugnt, inte träningsmässigt iallafall. Lördagsförmiddagen sprangs det långpass, 30 km skrapade...

Jaha när klockan börjar närma sig 21.30 börjar man se lite i kors, kan bero på att Folke tyckte att dagen skulle börja 04.30 imorse... När han i sin tur bara sov en timma på dagis mellan 09.30-10.30 idag så var han än mer korsögd när jag lade hono...